(av Jan Eric Larsson)
D-linjens tillkomst gick till ungefär så här:
1. Runt 1981 låg det i luften att det behövdes fler
D-utbildningar i Sverige, samt antagligen signaler från Staten,
etc.
2. Jan Blomqvist och Skotte Mårtensson får idén att det
borde finnas en D-linje i Lund. Jan Blomqvist är lärare från F och
Skotte från E. De sitter i utbildningsnämden EF.
3. Det tillsätts en utredningsgrupp som får hitta på en
D-linje. Dessa är Lars Arosenius från IBM, Karl Johan Åström (prof
reglerteknik), Rolf Johannesson (prof IT), och Jan Blomqvist, och de
kommer fram till linjens struktur, och att det ska vara lite
inriktning mot realtid och sånt.
4. Linjen startas 1982 och Björn Wittenmark blir första
studierektor och alltiallo när det gäller att leda studierna. Han
designar också D-sektionens nya D i form av en ett-nolla.
5. Lars "Johnny" Svensson, E78, och Jan Eric Larsson, F78,
blir Överphös resp. vice Överphös och arrangerar den första
nollningen, samt ger D-sektionen brunt som färg.
6. D-sektionen har sitt första egna sektionsmöte på våren 83
och beslutar att färgen ska vara råsa (15 för råsa, 14 för brunt, 1
avstår). Råsa sprider sig snabbt till Luleå och Stockholm, som startar
1983 och tycker att brunt är bajs.
7. Karl Johan Åström bjuds på flera nollegasker, men vill
inte bli inspector.
8. 1987 ordnas D-sektionens bästa jubileum, 5 år, i samarbete
med de upphöjda 6 och framför allt Albert Balkay, med stor hjälp av
Lars Philipson. Den senare ordnar ett endagsseminarium med bland andra
Konrad Zuse (?) och andra berömdheter. Lars Philipson blir utsedd till
D-sektionens första inspector på jubelbalen 1987, och startar sedan
det berömda / ökända projektet Girl, den pingisspelande roboten till
vilken man bygger bland annat en egen processor och skriver en
Pascalkompilator. Den lyckas slå en serve efter några år av
ansträngningar.
Sen har det fortsatt i samma stil...
|