Luxemburg var fantastiskt! Vandrarhemet låg på ena sidan den gamla stadskärnan, nere i en ravin som omgärdade den delen av staden. För att komma till den gamla delen fick vi gå upp för en jättebrant backe. Vi vandrade och vandrade i den gamla delen av staden, de vackra husen avlöste varandra. När vi trodde vi sett allt, gick Lars och Emma hem för att vila fötter och ben för dagen efter. Vi andra tre skulle tvunget ner i ravinen på andra sidan för att se om det gick att gå runt. Det gjorde det! Till att börja med gick vi in i en park som låg i nedgången till ravinen. Halvvägs in i parken möttes vi av ljudet av barnskratt och mellan buskarna såg vi ett enormt skepp. När vi kom fram upptäckte vi att någon ingenjör haft lekstuga! Det fanns vatten som rann över gångbanan och barnen kunde på olika sätt stoppa eller flytta vatttnet så det rann i olika banor. Skeppet låg i en grusgrop och gick att klättra och klänga i hur mycket som helst. I ena ändan gick en bro upp mot ett stort torn där en brant rutschkana avslutade äventyret. Ytterligare några hundra meter bort låg en idyllisk damm med lite fontäner, ankor och fiskar. Väl nere i ravinen möttes vi av ännu fler gamla och vackra hus. Vi upptäckte också en liten tågbana med tåg där vem som helst kunde sitta på och åka med. Hannes och Robin var inte sena att hoppa på!
Efter att ha gått många snirkliga vägar, stött på ett par som tog bröllopsbilder och hittat vilda björnbär längs med floden kom vi tillslut tillbaka till vandrarhemmet och våra väntande vänner. Vi samlade ihop en del saker och begav oss ut i en park i närheten för att laga mat på Lars medhavda stormkök. Matplatsen blev i en grässlänt alldeles intill en liten fors. Medan Lars fick igång stormköket gick Hannes och Robin för att plocka björnbär som växte i närheten. Jag och Emma fick i uppdrag att skära upp korven medans Lars tog hand om att koka pastan. I den miljön blev kokt pasta och stekt korv serverat med majs en riktig gourmet-måltid.
På söndagen var det tidig uppgång för färd ner mot södra Schweiz där vi bokat hostel för natten. Men dagen började med frukost på hostelet där vi träffade två svenskar som uppenbarligen varit ute och festat hela natten och nyss kommit hem. Den ena av dem, Kevin, hade fått både en och två drinkar för mycket under natten. Han hade en massa åsikter om allt och delade gärna med sig av dem till alla, på svenska. Ett gott skratt förlänger livet säger man och med drygt åtta timmar på tågsom låg framför oss var det en skön start. Efter ett antal byten hamnade vi i Strassbourg. Det tåget vi hade tänkt ta visade sig kräva reservation, men den snälle konduktören pekade ut ett tåg som skulle gå via Basel istället för det tänkta Zürich. Det tog inte många minuter på det tåget innan Lars fick en kompis i en liten tjej på kanske 3 år. Hon tyckte det var jätteroligt att busa med Lars på avstånd. Till slut vågade hon sig fram till platsen där Lars, Emma och Robin satt och spelade kort. Hon vågade till och med peta på Lars, som inte var sen med att peta tillbaka. Snart var leken igång och även Emma och Robin fick sig en släng av petningarna. Men när tjejen övergick till att börja banka i Lars och Robins händer tyckte mamman att det räckte. Hon bad om ursäkt, men vi hade fått oss ett skratt som gjorde resten av tågresan mycket roligare!
På Basels station inhandlades middag för kvällen samt lunch för morgondagen innan tåget gick vidare mot dagens slutdestination, Bellinzona. Med ”bara” fyra timmar kvar av resan kändes humöret helt okej. Det tog inte lång tid innan bergen höjde sig utanför fönstrena och vi satt som klistrade för att insupa landskapet utanför rutorna. Vid ett tillfälle såg vi en kyrka som var väldigt vacker. Ungefär tio minuter senare utropar Lars ”Kolla en fin kyrka till”, det visade sig vara samma kyrka sedd från andra sidan dalen. I ett tåg som verkade åka i cirklar närmade vi oss dagens mål. Väl i Bellinzona klev vi av tåget och gick mot hostelet, efter att Lars och Robin fått en vägbeskrivning och en ganska dålig karta. Vi promenerade genom staden som kantades av två stora borgar. Robin pekade på en av de och sa ”Dit vill jag gå”, efter att ha rundat nästa gathörn upptäckte vi en ny borg högre upp på samma berg varpå Lars sa ”DIT vill jag gå!”. Väskorna lämnades på hostelet, mat tillagades på samma sätt som i Luxemburg, fast med något sämre matplats. Mätta och glada började vi vår vandring till de båda borgarna på berget. Efter ett flertal trappor som slingrade sig mellan husen nådde vi första borgen och utsikten var makalös. Vi sprang runt i borgen ett tag, fotade och bara tog in atmosfären. Sen bar det av mot nästa borg ytterligare några kilometer upp för slingrande vägar. Borgen verkade stängd men vi kunde komma upp på en bit av muren. Däruppe var utiskten vidunderlig och man såg hur långt som helst i dalen. Robin, Lars och Hannes gick runt borgen för att se om det fanns någon väg in. Undertiden satt jag och Emma på muren och såg solen gå ner bakom alptopparna, makalöst vackert!
Måndag morgon tog vi tåget till Milano för att där byta och åka till Venedig. Målet med att åka till Venedig var att Lars, framförallt, skulle få se kanaler och gondoler. Vi bar våra väskor genom några gränder innan vi hittade en matbutik där lite frukt och dricka inhandlades. Med matsäcken i högsta hugg hittade vi en plats att sitta på med benen dinglandes över kanten och fötterna centimetrar över vattenytan. Där fikade vi och såg gondoler och andra båtar passera. Man kan sammanfatta vår visit i Venedig med: Vi kom, vi såg, vi fikade.
Nästa tåg gick mot Trieste där Robin bokat ett billigt hotell. Väl framme promenerade vi till adressen där hotellet skulle ligga. På utsidan stod mycket riktigt ”Hotel Albarda” men när vi kom in genom dörren såg det ut som vilket lägenhetshus som helst. Jag vände mig om till Robin och frågade ”Var fan har vi hamnat?”. När vi följt skyltarna upp till våning tre möttes vi av en hotellreception och en mycket trevlig receptionist. När allt var färdig fixat på våra rum gick vi ut för att äta italienska pizzor på en restaurang som receptionisten rekomenderade. Pizzorna var fantastiskt goda och kvällen blev inte sämre av att luften kändes som sammet. Slutet av kvällen ägnades åt att leta tåg till Zagreb i Kroatien. När vi hittat det skulle vi leta hostel, vilket var lättare sagt än gjort! Jag, Lars och Emma misslyckades med att hitta något som verkade okej och hade plats. Då tog Robin över datorn och hittade ganska snabbt ett som verkar bli kanon. Så under resten av resan kommer nog han få ha ansvar för boendet.
Tisdag förmiddag ägnades åt att ta det lugnt. Vi promenerade ner till hamnen där vi gick ut på en pir och med medelhavet mindre än en meter nedanför fötterna satt vi och njöt av den italienska värmen. Lars hade bestämt att han skulle bada, men det fanns ingen badplats så vi gick till en mindre befolkad del av hamnen där han fick doppa sig. Med en nöjd Lars gick vi för att köpa italiensk glass innan det var dags att ta det första tåget på en intressant resa mot Zagreb, Krotaien.
Första tåget gick till Gorizia alldeles vid gränsen till Slovenien. Där vi fick ta en buss till Novo Gorizia som ligger på den slovenska sidan. Toaletterna på stationen var de finaste vi sett på hela resan och de var dessutom gratis! På stationen träffade vi även tre tjejer från Irland som skulle till Split i Kroatien. Vi slog oss ner tillsammans, pratade och spelade kort. Det visade sig att de tänkt åka nattåg från Zagreb till Split men inte bokat, så vi får hoppas att de lyckas!
![[kanelbulle]](/ikoner/snabel-a.png)
dsek.se