|
Visa/göm navigation
DWWW tipsar
I, for one, welcome our new blinkmojt overlords 
Projekt
Nyheter och events på Facebook 
|
|
Blogg
Hostelet i Berlin hade de skönaste sängarna på hela resan! Lars uttryckte en önskan om att sova en extra natt där endast på grund av just det. Tyvärr var det inte möjligt då våra InterRail-pass skulle gå ut den nionde Augusti. Hur som helst så drog vi ut på stan för att se sevärdheter. Efter att Robin konsulterat receptionen på hostelet bestämdes en väg att gå. När vi kommit kanske en tredje del av vägen ner mot Brandenburger Tor började det regna, vi dök in i närmsta affär och gjorde om rutten något medan vi väntade ut det värsta skyfallet. Med siktet inställt på Checkpoint Charlie istället traskade vi något snabbare i duggandet, men vi hade inte nått halvvägs innan det slutade komma vatten uppifrån. Vi följde dock den nya rutten och fortsatte mot Checkpoint Charlie, sedan gick vi en runda mot Potsdamer Platz för att sedan svänga upp mot Brandenburger Tor som då blev sista stoppet istället för första. På vägen fick vi se bitar av muren och Trabanter i mängder. Lars och Robin åkte Europas snabbaste hiss upp till en utsiktsplats på Potsdamer Platz medan vi andra tre promenerade vidare. Vi möttes vid Brandenburger Tor som fick bli sista sevärdheten på vår resa.
Efter en god natts sömn i de sköna bäddarna åt vi en riktig brakfrukost innan vi tog tåget mot Köpenhamn. Det visade sig vara fel på ett av tågsätten så det fanns inte plats för alla de första 1,5 timmarna det skulle ta att åka till Hamburg, Äsch tyckte vi och satte oss vid dörrarna. I Hamburg blev det lite mer plats och vi fick alla varsin plats. I Köpenhamn fanns det inte heller plats för alla på tåget över till Sverige, för gissa om det var fel på ett av tågsätten! Nu sitter jag i min egen lägenhet i Lund och går igenom vår resa i huvudet.
TACK Robin, Emma, Hannes och Lars för en fantastisk resa som jag sent kommer glömma! (och Catta för början av den)
Innan vi nådde Brasov, där vi skulle sova, stannade vi i Sinaia för att besöka ett slott som varit sommarresidens för Rumäniens kungar. Det var otroligt vackert med många tinnar och torn. Efter att ha gått en rundtur inne i slottet gick vi ner för berget, där slottet låg, och tog tåget till Brasov. Där checkade vi in och fixade med en tour till några sevärdheter i närheten, bland annat Draculas slott.
Dracula själv var inte hemma men hans slott, eller det som gett inspirationen till boken, såg coolt ut. Till slottet hade vi åkt taxi tillsammans med fyra trevliga holländskor, väl framme sprang vi omkring och utforskade så mycket vi kunde av slottet och fotograferade. Det märktes att slottet är Rumäniens största turistattraktion men uppmärksamheten kring det kommer inte i närheten av västeuropeiska sevärdheter. Visst var det souvenirförsäljare och många besökare men det var ändå marginellt jämfört med exempelvis Eifeltornet eller Markusplatsen. När vi var klara tog vi samma taxi vidare till Rasnov, en gammal fästning uppe på ett berg. Även om mycket var i ruiner fanns det många fräcka byggnader kvar och högst upp hade man 360 graders vy ut i dalen. Efter att ha klarat av dessa sevärdheter tog vi taxin hem till hostelet i Brasov. I Brasov gick vi ut och käkade ihop med våra nyfunna vänner, vid middagen bestämdes att vi skulle upp till utkiksplatsen på ett berg i närheten. Sagt och gjort tog vi gondol-lift upp nästan till toppen. Efter att ha kollat på utsikten enades vi om att ta en stig ner istället för liften, så vi började traska.
Till en början gick det bra, men efter en stund nådde vi ett fält där stigen delades i två nästan oanvända stigar. Efter en snabb överläggning kom vi fram till ”left is right” och gick vänster. Snart befann vi oss i något som snarare var en bergvägg än en stig. Vi kasade, kanade och klängde i trädstammar för att ta oss ned och tillslut nådde vi en stig som var utmärkt som svår. Men jämfört med vårt tidigare vägval såg det ut som motorvägen mellan Malmö och Göteborg. Trötta, smutsiga och törstiga kom vi ner till staden och hittade en liten livsmedelsbutik. Sedan fortsatte vandringen mot hostelet som visade sig ligga bara några hundra meter längre bort. Där hämtade vi fem våra väskor, sade adjö till holländskorna och styrde kosan mot tågstationen och nattåg mot Budapest.
Vi hade lyckats boka så att alla fem sov i samma 6-bäddskupé på tåget. Den sjätte personen visade sig vara en kvinna som inte alls var tillfreds med att dela sovrum med oss. Tydligen luktade vi illa också, för innan hon gick och lade sig sprutade hon hela överdelen av kupén med parfym som enligt min mening luktade betydligt sämre än vår eventuella odör. Efter en helt okej natt kom vi fram till Budapest och gick mot vårt bokade hostel, ett som holländskorna rekommenderat. Det visade sig vara ett ganska skumt ställe. Rummen var ganska ruffiga, badrummet gick inte att låsa och jag fick laga spolningen på toaletten innan den gick att använda. Men folket där var trevliga. Dessutom skulle vi ju bara sova en natt! Lars och Robin hade ställt in siktet på bad uppvärmda av heta källor, vi andra tre var inte så intresserade av det utan valde att gå runt i stan. Men först skulle vi äta lunch. Vi gick till ett torg i närheten där Lars kom på att han skulle ta ut pengar först. Vi ropade efter honom att vi skulle vänta på torget. När tjugo minuter hade gått och Lars inte hade återvänt skickade jag ett sms, som tydligen inte kom fram, och frågade vad som hände. När vi efter ytterligare en kvart inte hört eller sett något gick jag och Emma över gatan till bankerna för att se vad som hänt. Mellan de två bankerna låg ett Burger King och vad hittade vi där om inte Lars! Det visade sig ha blivit lite missar i kommunikationen, men vi lärde oss att inte springa iväg själva i alla fall.
Morgonen efter tog vi tåget till Bratislava och med på samma tåg fanns några tyskar som vi mött i Sofia. I Bratislava skulle de gå på en tour som skulle vara gratis, Robin och Hannes bestämde sig för att hänga med medan vi andra kände att vi sett tillräckligt på vägen mellan stationen och hostelet. Touren visade sig inte finnas utan de fick göra en egen rundvandring. Visst fanns det saker att se men staden var ingen jättehöjdare precis. Vi satsade istället på att ta tåget mot Prag dagen efter.
I Prag hade vi hittat ett nyöppnat hostel som verkade trevligt. Vi följde vägbeskrivningen och hittade lätt till rätt ställe. Efter incheckningen gick vi till ett hak i närheten och åt mat. Det var jättegott och jättebilligt vilket passade oss perfekt. Vi bestämde att vi skulle bada en stund i hostelets innomhuspool innan vi gjorde stan. Efter badet tog vi oss in till centrum och vandrade runt lite bland de gamla byggnaderna till Lars hittade ett slott på kartan och vi styrde stegen dit. Slottet visade sig vara ganska tråkigt men vi såg många coola byggnader och en fräck bro på vägen. Prag är en stad jag utan problem hade lagt fler dagar i men vi har bara en dag och ett stopp kvar, Berlin!
På tågresan till Plovdiv fick vi beröm av konduktören för att vi fyllt i alla papper på biljetten korrekt. Väl framme i Bulgariens näst största stad styrdes stegen snabbt mot hostelet för att dumpa våra saker, efter incheckning bar det av mot den gamla delen av staden, med jättegamla ruiner. Den största skillnaden mellan ruiner i Sverige och östra Europa är hur man tar hand om dem. I Sverige finns det ofta staket runt om och stora skyltar som berättar vad det är för något. I östra Europa finns ingetdera, där kan man klättra och klänga i gamla ruiner fast det går inte att få reda på vad det har varit. Dessutom är det klotter överallt, vilket är oerhört trist. Eftersom Plovdiv inte hade mycket mer att visa gick vi hem till hostelet där vi spelade kort och umgicks. Vi snackade en stund med ett franskt par som var på semester i Bulgarien, men de hade svårt att hänga med i Lars engelskatempo.
Vi gick upp tidigt morgonen därpå för att ta tåget till Burgas, där det skulle badas. Efter fyra varma timmar på ett tåg kändes det om något ännu viktigare att bada. Eftersom jag glömt mina badkläder i Lindome var det något som skulle fixas först, men innan det ett stopp för att äta något. Vi hamnade på ett hak som drevs av en engelsman och vi åt upp det sista han hade att sälja (2 korvar och 3 sandwich). Efter ett snabbt stopp vid en strandförsäljare var vi redo för stranden, jag med badbyxor och Lars med en plastboll. På stranden hann vi med bad, bygga sandslott, spela vollyboll samt såklart en hel del chillande. På seneftermiddagen tog vi våra saker och gick för att hitta middag innan natt-tåget skulle ta oss till Bukarest i Rumänien. På vägen hittade Lars en liten grabb som han gav bort bollen till, det var tur att grabben hade öron för annars hade leendet gått hela vägen runt.
Att kliva på natt-tåget var som att kliva in i en bastu, hett och fuktigt och inte gick det att öppna fönstret heller. Vi fick höra att det skulle komma igång en air-condition men i början märkte vi inget av den. Hur som helst bäddade vi våra slafar och lade oss för att få lite vila i alla fall och efter en stund lyckades ac:n få ner temperaturen hjälpligt. Med klockan ställd somnade vi och sov så mycket vi kunde. När klockan ringde skulle vi ha ungefär en halvtimme på oss innan tåget skulle vara framme. Men icke. Även detta natt-tåget var försenat nästan tre timmar och vi var ganska trötta. Som tur var låg inte hostelet så långt från stationen och vi kunde vila några timmar innan vi gjorde en kort tur på stan. Sen gick vi tillbaka till hostelet med inhandlade råvaror till middag. Hannes, Lars och Robin kände att de ville se mer av stan och gick ut igen medan jag och Emma vilar upp oss inför kommande dagars äventyr. Då ska vi hälsa på Dracula!
De irländska tjejerna lyckades ta sig till Split. Skönt för dem! Vi tog spårvagnen till anvisad hållplats för att sedan gå sista biten till nattens boende. Vi började vandra utefter en nedsläckt park. Till slut hamnade vi på rätt gata som visade sig gå rätt in i ett bostadsområde. När vi kom till rätt adress vände jag mig åter om till Robin och frågade "Var fan är vi?", för vi stod utanför ett bostadshus. Det fanns inte mycket mer att göra än att knacka på och fråga. Vi hade kommit rätt, ägarna hyrde ut en lägenhet som täckte hela undervåningen. Där hade vi ett utrustad kök, tvättmaskin, dusch och tre sovrum. Zagreb var bara ett kort stopp på vår resa österut, så dagen efter tog vi tåget till Belgrad.
När vi närmade oss den serbiska huvudstaden såg vi först en liten kåkstad sen en uppställningsplats för baja-major för att till slut anlända till stationen. Förberedda som vi var hade vi karta och gps-koordinater laddade i Lars telefon, så det var bara att gå till hostelet. Väl framme möttes vi av en trappuppgång full av grafitti och avspärrad med gallergrind. Denna gången var det Robins tur att fråga "Var fan har vi hamnat?", trots att det var han som hittat det. Vi hade kommit rätt och det var helt okej boende. Middag intogs på ett hak på centralstationen, maten var helt okej och kostade under 40 SEK/person. På kvällen när vi tog det lugnt kom ägarinnans man in med utlovad "välkomstdrink", en 2 liters öl på pet-flaska till oss fem. Den natten sov vi alla lite halvkasst då våningsängarna inte var jättestabila och så fort personen i överslafen rörde sig skakade hela sängen. Jag vaknade tidigt på morgonen och gick för att ta en dusch, vattnet visade sig hålla en bit under ljummen temperatur. Tillbaka på rummet vilade jag medan person efter person gick för att duscha och som det lät på de andra ökade temperaturen succesivt. Hur som helst checkade vi ut och bar ner våra väskor för förvaring på stationen. Därifrån promenerade vi genom stora delar av staden, via en gågata, till en stor park med ruiner från någon borg. På vägen hann vi med att äta frukost/lunch på McDonalds och köpa bandage för att linda Emmas onda fot. I parken hittade vi en smal stig som började vid en skylt med texten ”Walking in this area you risk your life”, gissa var Lars gick någonstans! Stigen gick längst ut i parken med ett stup på var sida. Efter det fortsatte vi genom parken och möttes av krigsutrustning från runt andra världskriget. Där fanns pansarvagnar, misiler, anti-luftvapen med mera från Italien, USA och Sovjet. När vi pojkar fått vårat krigssinne mättat och Emma tröttnat på att springa efter oss fortsatte vi mot änden av parken där det låg en djurpark.
Inne på djurparken såg vi att djuren i svenska djurparker nog har det ganska bra. Här var burarna väldigt små och oftast endast ett betonggolv att gå på. När vi sett alla djuren och Emmas fot inte blivit bättre trots att den lindats gick vi ut för att hitta ett café för att ta igen oss samt äta lite glass. Lars missförstod det där med ordet lite och köpte tre stycken. Men har man semester så har man. När vi kände oss utvilade nog gick vi till stationen där vi spanat in en pizzeria som skulle bli vårt sista stopp i Belgrad. Klockan 21:15 tog vi nattåget mot Sofia i Bulgarien. I vår kupé var det fler saker som ramlade sönder än som satt ihop, men det skulle vara vår bostad de kommande tio timmar. Trodde vi ja! Vi delade kupé med en serbisk dam som inte alls tyckte om att ha fönstret öppet trots att det var ca 25 grader ute och betydligt varmare inne. Många timmar med öppnande och stängande av fönster och halvsovande där emellan hamnade vi i Dimitrovgrad strax innan gränsen. På kom gränspolisen och kollade passen, men tåget lämnade inte stationen. När vi halvsovit i ytterligare en timme och tåget fortfarande inte avgått började otåligheten komma krypande och jag gick på ”upptäcksfärd” i tåget. Först gick jag till bakre ändan och där fanns inget att se, när jag sedan vände och gick till den främre delen upptäckte jag att loket stod ett tiotal meter ifrån tåget. Tillbaka vid vår kupé mötte jag Robin och en man som pratade riktigt bra engelska. Det visade sig vara en amerikan som var lärare i Sofia. När jag berättade vad jag sett böjde han sig ut och frågade någon på perrongen på knagglig bulgariska. Han fick svaret att det var motorproblem. Ouch! Ungefär två och en halv timme försent kunde vi tillslut lämna stationen och Serbien.
Vi kom till Sofia och tog oss halvt utmattade till hostelet en bit in i stan. På adressen för hostelet möttes vi av en plåtdörr, men vi hade ju lärt oss tidigare att man inte ska dömma ett ställe efter första anblicken. Och mycket riktigt möttes vi av en idyllisk innergård med ett hus från mitten av 1800-talet. Ganska snart fick vi vårt rum trots att klockan bara var tio på förmiddagen. Där sjönk vi ihop på varsin säng och bestämde snabbt att det fick bli två nätter i Sofia. Dagen ägnades istället helt åt återhämntning och vila vilket passade Emmas fot väldigt bra. Efter en liten snabbtur på stan gick jag och Hannes för att hämta de andra och gå till huvudbyggnaden för att inta det gratis kvällsmål som ingick. Det bestod av pasta, en kryddig pastasås och ett glas öl. Det blev sängdags tidigt den kvällen för alla sepciellt Lars, som gick och lade sig redan innan kvällsmålet. Utvilade och taggade steg vi upp och intog frukost innan vi gick ut på stan.
Första anhalt var St. George church som är byggd av rommare på 300-talet. Där kom en bulgarisk man fram och började prata med oss. Han berättade massor om kyrkan och sedan om sig, sin familj och sitt liv. Det hela var oerhört spännande och han, Kiril, jämförde massor och berättade om livet under kommunisttiden. Sedan visade han oss till en bulgarisk restaurang som låg en bra bit bort och var helt utan turister. Där lämnade han oss efter att ha erbjudit oss att komma till hans sommarhus i en by nära grekiska gränsen. Enligt honom skulle vi där ha fått se hur den ”vanlige” bulgaren lever, men vi var tvugna att avböja då vi redan plannerat ett antal dagar framåt på vår resa. Mätta så vi trodde att vi skulle rulla fram gick vi tillbaka till centrala stan för att se alla turistsaker innan vi återvände till vårt rum. Nu sitter vi i sällskapsrummet på hostelet och bara njuter. Nästa stopp blir Plovdiv!
Luxemburg var fantastiskt! Vandrarhemet låg på ena sidan den gamla stadskärnan, nere i en ravin som omgärdade den delen av staden. För att komma till den gamla delen fick vi gå upp för en jättebrant backe. Vi vandrade och vandrade i den gamla delen av staden, de vackra husen avlöste varandra. När vi trodde vi sett allt, gick Lars och Emma hem för att vila fötter och ben för dagen efter. Vi andra tre skulle tvunget ner i ravinen på andra sidan för att se om det gick att gå runt. Det gjorde det! Till att börja med gick vi in i en park som låg i nedgången till ravinen. Halvvägs in i parken möttes vi av ljudet av barnskratt och mellan buskarna såg vi ett enormt skepp. När vi kom fram upptäckte vi att någon ingenjör haft lekstuga! Det fanns vatten som rann över gångbanan och barnen kunde på olika sätt stoppa eller flytta vatttnet så det rann i olika banor. Skeppet låg i en grusgrop och gick att klättra och klänga i hur mycket som helst. I ena ändan gick en bro upp mot ett stort torn där en brant rutschkana avslutade äventyret. Ytterligare några hundra meter bort låg en idyllisk damm med lite fontäner, ankor och fiskar. Väl nere i ravinen möttes vi av ännu fler gamla och vackra hus. Vi upptäckte också en liten tågbana med tåg där vem som helst kunde sitta på och åka med. Hannes och Robin var inte sena att hoppa på!
Efter att ha gått många snirkliga vägar, stött på ett par som tog bröllopsbilder och hittat vilda björnbär längs med floden kom vi tillslut tillbaka till vandrarhemmet och våra väntande vänner. Vi samlade ihop en del saker och begav oss ut i en park i närheten för att laga mat på Lars medhavda stormkök. Matplatsen blev i en grässlänt alldeles intill en liten fors. Medan Lars fick igång stormköket gick Hannes och Robin för att plocka björnbär som växte i närheten. Jag och Emma fick i uppdrag att skära upp korven medans Lars tog hand om att koka pastan. I den miljön blev kokt pasta och stekt korv serverat med majs en riktig gourmet-måltid.
På söndagen var det tidig uppgång för färd ner mot södra Schweiz där vi bokat hostel för natten. Men dagen började med frukost på hostelet där vi träffade två svenskar som uppenbarligen varit ute och festat hela natten och nyss kommit hem. Den ena av dem, Kevin, hade fått både en och två drinkar för mycket under natten. Han hade en massa åsikter om allt och delade gärna med sig av dem till alla, på svenska. Ett gott skratt förlänger livet säger man och med drygt åtta timmar på tågsom låg framför oss var det en skön start. Efter ett antal byten hamnade vi i Strassbourg. Det tåget vi hade tänkt ta visade sig kräva reservation, men den snälle konduktören pekade ut ett tåg som skulle gå via Basel istället för det tänkta Zürich. Det tog inte många minuter på det tåget innan Lars fick en kompis i en liten tjej på kanske 3 år. Hon tyckte det var jätteroligt att busa med Lars på avstånd. Till slut vågade hon sig fram till platsen där Lars, Emma och Robin satt och spelade kort. Hon vågade till och med peta på Lars, som inte var sen med att peta tillbaka. Snart var leken igång och även Emma och Robin fick sig en släng av petningarna. Men när tjejen övergick till att börja banka i Lars och Robins händer tyckte mamman att det räckte. Hon bad om ursäkt, men vi hade fått oss ett skratt som gjorde resten av tågresan mycket roligare!
På Basels station inhandlades middag för kvällen samt lunch för morgondagen innan tåget gick vidare mot dagens slutdestination, Bellinzona. Med ”bara” fyra timmar kvar av resan kändes humöret helt okej. Det tog inte lång tid innan bergen höjde sig utanför fönstrena och vi satt som klistrade för att insupa landskapet utanför rutorna. Vid ett tillfälle såg vi en kyrka som var väldigt vacker. Ungefär tio minuter senare utropar Lars ”Kolla en fin kyrka till”, det visade sig vara samma kyrka sedd från andra sidan dalen. I ett tåg som verkade åka i cirklar närmade vi oss dagens mål. Väl i Bellinzona klev vi av tåget och gick mot hostelet, efter att Lars och Robin fått en vägbeskrivning och en ganska dålig karta. Vi promenerade genom staden som kantades av två stora borgar. Robin pekade på en av de och sa ”Dit vill jag gå”, efter att ha rundat nästa gathörn upptäckte vi en ny borg högre upp på samma berg varpå Lars sa ”DIT vill jag gå!”. Väskorna lämnades på hostelet, mat tillagades på samma sätt som i Luxemburg, fast med något sämre matplats. Mätta och glada började vi vår vandring till de båda borgarna på berget. Efter ett flertal trappor som slingrade sig mellan husen nådde vi första borgen och utsikten var makalös. Vi sprang runt i borgen ett tag, fotade och bara tog in atmosfären. Sen bar det av mot nästa borg ytterligare några kilometer upp för slingrande vägar. Borgen verkade stängd men vi kunde komma upp på en bit av muren. Däruppe var utiskten vidunderlig och man såg hur långt som helst i dalen. Robin, Lars och Hannes gick runt borgen för att se om det fanns någon väg in. Undertiden satt jag och Emma på muren och såg solen gå ner bakom alptopparna, makalöst vackert!
Måndag morgon tog vi tåget till Milano för att där byta och åka till Venedig. Målet med att åka till Venedig var att Lars, framförallt, skulle få se kanaler och gondoler. Vi bar våra väskor genom några gränder innan vi hittade en matbutik där lite frukt och dricka inhandlades. Med matsäcken i högsta hugg hittade vi en plats att sitta på med benen dinglandes över kanten och fötterna centimetrar över vattenytan. Där fikade vi och såg gondoler och andra båtar passera. Man kan sammanfatta vår visit i Venedig med: Vi kom, vi såg, vi fikade.
Nästa tåg gick mot Trieste där Robin bokat ett billigt hotell. Väl framme promenerade vi till adressen där hotellet skulle ligga. På utsidan stod mycket riktigt ”Hotel Albarda” men när vi kom in genom dörren såg det ut som vilket lägenhetshus som helst. Jag vände mig om till Robin och frågade ”Var fan har vi hamnat?”. När vi följt skyltarna upp till våning tre möttes vi av en hotellreception och en mycket trevlig receptionist. När allt var färdig fixat på våra rum gick vi ut för att äta italienska pizzor på en restaurang som receptionisten rekomenderade. Pizzorna var fantastiskt goda och kvällen blev inte sämre av att luften kändes som sammet. Slutet av kvällen ägnades åt att leta tåg till Zagreb i Kroatien. När vi hittat det skulle vi leta hostel, vilket var lättare sagt än gjort! Jag, Lars och Emma misslyckades med att hitta något som verkade okej och hade plats. Då tog Robin över datorn och hittade ganska snabbt ett som verkar bli kanon. Så under resten av resan kommer nog han få ha ansvar för boendet.
Tisdag förmiddag ägnades åt att ta det lugnt. Vi promenerade ner till hamnen där vi gick ut på en pir och med medelhavet mindre än en meter nedanför fötterna satt vi och njöt av den italienska värmen. Lars hade bestämt att han skulle bada, men det fanns ingen badplats så vi gick till en mindre befolkad del av hamnen där han fick doppa sig. Med en nöjd Lars gick vi för att köpa italiensk glass innan det var dags att ta det första tåget på en intressant resa mot Zagreb, Krotaien.
Första tåget gick till Gorizia alldeles vid gränsen till Slovenien. Där vi fick ta en buss till Novo Gorizia som ligger på den slovenska sidan. Toaletterna på stationen var de finaste vi sett på hela resan och de var dessutom gratis! På stationen träffade vi även tre tjejer från Irland som skulle till Split i Kroatien. Vi slog oss ner tillsammans, pratade och spelade kort. Det visade sig att de tänkt åka nattåg från Zagreb till Split men inte bokat, så vi får hoppas att de lyckas!
|
|
![[kanelbulle]](/ikoner/snabel-a.png)
dsek.se