De irländska tjejerna lyckades ta sig till Split. Skönt för dem! Vi tog spårvagnen till anvisad hållplats för att sedan gå sista biten till nattens boende. Vi började vandra utefter en nedsläckt park. Till slut hamnade vi på rätt gata som visade sig gå rätt in i ett bostadsområde. När vi kom till rätt adress vände jag mig åter om till Robin och frågade "Var fan är vi?", för vi stod utanför ett bostadshus. Det fanns inte mycket mer att göra än att knacka på och fråga. Vi hade kommit rätt, ägarna hyrde ut en lägenhet som täckte hela undervåningen. Där hade vi ett utrustad kök, tvättmaskin, dusch och tre sovrum. Zagreb var bara ett kort stopp på vår resa österut, så dagen efter tog vi tåget till Belgrad.
När vi närmade oss den serbiska huvudstaden såg vi först en liten kåkstad sen en uppställningsplats för baja-major för att till slut anlända till stationen. Förberedda som vi var hade vi karta och gps-koordinater laddade i Lars telefon, så det var bara att gå till hostelet. Väl framme möttes vi av en trappuppgång full av grafitti och avspärrad med gallergrind. Denna gången var det Robins tur att fråga "Var fan har vi hamnat?", trots att det var han som hittat det. Vi hade kommit rätt och det var helt okej boende. Middag intogs på ett hak på centralstationen, maten var helt okej och kostade under 40 SEK/person. På kvällen när vi tog det lugnt kom ägarinnans man in med utlovad "välkomstdrink", en 2 liters öl på pet-flaska till oss fem. Den natten sov vi alla lite halvkasst då våningsängarna inte var jättestabila och så fort personen i överslafen rörde sig skakade hela sängen. Jag vaknade tidigt på morgonen och gick för att ta en dusch, vattnet visade sig hålla en bit under ljummen temperatur. Tillbaka på rummet vilade jag medan person efter person gick för att duscha och som det lät på de andra ökade temperaturen succesivt. Hur som helst checkade vi ut och bar ner våra väskor för förvaring på stationen. Därifrån promenerade vi genom stora delar av staden, via en gågata, till en stor park med ruiner från någon borg. På vägen hann vi med att äta frukost/lunch på McDonalds och köpa bandage för att linda Emmas onda fot. I parken hittade vi en smal stig som började vid en skylt med texten ”Walking in this area you risk your life”, gissa var Lars gick någonstans! Stigen gick längst ut i parken med ett stup på var sida. Efter det fortsatte vi genom parken och möttes av krigsutrustning från runt andra världskriget. Där fanns pansarvagnar, misiler, anti-luftvapen med mera från Italien, USA och Sovjet. När vi pojkar fått vårat krigssinne mättat och Emma tröttnat på att springa efter oss fortsatte vi mot änden av parken där det låg en djurpark.
Inne på djurparken såg vi att djuren i svenska djurparker nog har det ganska bra. Här var burarna väldigt små och oftast endast ett betonggolv att gå på. När vi sett alla djuren och Emmas fot inte blivit bättre trots att den lindats gick vi ut för att hitta ett café för att ta igen oss samt äta lite glass. Lars missförstod det där med ordet lite och köpte tre stycken. Men har man semester så har man. När vi kände oss utvilade nog gick vi till stationen där vi spanat in en pizzeria som skulle bli vårt sista stopp i Belgrad. Klockan 21:15 tog vi nattåget mot Sofia i Bulgarien. I vår kupé var det fler saker som ramlade sönder än som satt ihop, men det skulle vara vår bostad de kommande tio timmar. Trodde vi ja! Vi delade kupé med en serbisk dam som inte alls tyckte om att ha fönstret öppet trots att det var ca 25 grader ute och betydligt varmare inne. Många timmar med öppnande och stängande av fönster och halvsovande där emellan hamnade vi i Dimitrovgrad strax innan gränsen. På kom gränspolisen och kollade passen, men tåget lämnade inte stationen. När vi halvsovit i ytterligare en timme och tåget fortfarande inte avgått började otåligheten komma krypande och jag gick på ”upptäcksfärd” i tåget. Först gick jag till bakre ändan och där fanns inget att se, när jag sedan vände och gick till den främre delen upptäckte jag att loket stod ett tiotal meter ifrån tåget. Tillbaka vid vår kupé mötte jag Robin och en man som pratade riktigt bra engelska. Det visade sig vara en amerikan som var lärare i Sofia. När jag berättade vad jag sett böjde han sig ut och frågade någon på perrongen på knagglig bulgariska. Han fick svaret att det var motorproblem. Ouch! Ungefär två och en halv timme försent kunde vi tillslut lämna stationen och Serbien.
Vi kom till Sofia och tog oss halvt utmattade till hostelet en bit in i stan. På adressen för hostelet möttes vi av en plåtdörr, men vi hade ju lärt oss tidigare att man inte ska dömma ett ställe efter första anblicken. Och mycket riktigt möttes vi av en idyllisk innergård med ett hus från mitten av 1800-talet. Ganska snart fick vi vårt rum trots att klockan bara var tio på förmiddagen. Där sjönk vi ihop på varsin säng och bestämde snabbt att det fick bli två nätter i Sofia. Dagen ägnades istället helt åt återhämntning och vila vilket passade Emmas fot väldigt bra. Efter en liten snabbtur på stan gick jag och Hannes för att hämta de andra och gå till huvudbyggnaden för att inta det gratis kvällsmål som ingick. Det bestod av pasta, en kryddig pastasås och ett glas öl. Det blev sängdags tidigt den kvällen för alla sepciellt Lars, som gick och lade sig redan innan kvällsmålet. Utvilade och taggade steg vi upp och intog frukost innan vi gick ut på stan.
Första anhalt var St. George church som är byggd av rommare på 300-talet. Där kom en bulgarisk man fram och började prata med oss. Han berättade massor om kyrkan och sedan om sig, sin familj och sitt liv. Det hela var oerhört spännande och han, Kiril, jämförde massor och berättade om livet under kommunisttiden. Sedan visade han oss till en bulgarisk restaurang som låg en bra bit bort och var helt utan turister. Där lämnade han oss efter att ha erbjudit oss att komma till hans sommarhus i en by nära grekiska gränsen. Enligt honom skulle vi där ha fått se hur den ”vanlige” bulgaren lever, men vi var tvugna att avböja då vi redan plannerat ett antal dagar framåt på vår resa. Mätta så vi trodde att vi skulle rulla fram gick vi tillbaka till centrala stan för att se alla turistsaker innan vi återvände till vårt rum. Nu sitter vi i sällskapsrummet på hostelet och bara njuter. Nästa stopp blir Plovdiv!
![[kanelbulle]](/ikoner/snabel-a.png)
dsek.se