|
|
|||
|
1988 var året då sektionen slutade att växa. I och med att 88:orna började fick vi fyra årskullar med nittio i varje. Sektionen har för närvarande cirka 400 betalande medlemmar, vilket gör att vi inte är skolans minsta sektion längre. Vi är inte ens näst minst; vi har gått om också F-sektionen.
Sektionens verksamhet har också påverkats. Uppbyggnadstiden verkar vara över och sektionsfunktionärerna arbeter istället för att upprätthålla en servicenivå, som man genom några års experimenterande funnit lämplig.
1988 har varit året då sektionen för första gången fungerat fullskaligt, på gott och ont. Verksamheten har varit den bästa hittils i sektionens historia tack vare många, men framför allt arbetsvilliga och ansvarskännande funktionärer, som förstått vikten av en god planering och uppföljning.
Trots att sektionen växt, har det varit svårare att få folk till sektionens arrangemang, och då menar jag både sektionsmedlemmar och kanske framförallt utomstående.
Problemet beror nog till stor del på att vi till slut, precis som alla andra sektioner, blivit för stora. Många sektionsmedlemmar har svårt att känna den barnsliga kärlek till sektionen, som vi 'gamla' har. Man går inte på alla arrangemang och värnar inte om sektionen, inte om dess lokaler, ekonomi eller rykte.
Det har känts konstigt för oss att de nyintagna tagit allting för givet och att man varit frikostig med sektionens pengar utan att fråga. Vart har fixarmentaliteten tagit vägen? Målsättningen måste vara att allting skull gå att ordna till reducerat pris, om inte gratis!
Samtidigt är det lätt att förstå, eftersom de nyintagna inte har något "förr" att jämföra med. När sektionen var liten kände alla alla, också i andra årskullar, och då skötte informationen sektionsmedlemmarna emellan sig själv. I framtiden måste vi bli bättre på att informera andra och varandra.
Stämningen på sektionen försämrades under hösten. Detta verkar dock inte har påverkat intresset för att engagera sig. Det är fortfarande roligt att jobba för sektionen. Men samtidigt skall vi inte blunda för att det är mycket mera arbete och ansvar på de flesta poster idag, än det varit förr. Får man ovanpå sin arbetsbörda ett lätt misstroende, otacksamhet och obefogad kritik början man nog ställa sig frågan: "Vem fan jobbar jag för?". Och då är det inte längre lika roligt att arbeta för sektionen. Glöm aldrig att sektionsfunktionärerna arbetar för oss utan att få någonting för det.
Man kan av min lätt negativa ton få uppfattningen att 1988 har varit ett misslyckat år. Så är självfallet icke fallet. Mycket positivt hänt under 1988. Vårt stora arrangemang under året var SORC. Om detta kan du läsa längre fram. Ännu längre fram kan du läsa mästeriernas åsikter om sig själva och sin verksamhet under året.
Ni har gjort ett fantastiskt jobb!
Tack för det här året!
Fredrik Jungermann
ordförande 1988
Vårterminen präglades mycket av förberedelser till SORC, vilket tog tid från den övriga verksamheten. Men det som sektionen far ut av etc start arrangemang som detta kan inte överskattas. Dessutom ger ett arrangemang av den här storleken mycket för de personer, som arbiter med det, och ger dem till bättre sektionsfunktionärer. Därför skulls jag råda kommande års styrelser att ta initiativ till liknande arrangemang i framtiden, kanske ett per år.
Vid årets första styrelsemöte, var inte bara styrelsen, utan också alla mästare eller dylikt närvarande. Vi diskuterade då hur verksamheten skulls läggas upp under året. Stadgar i en ny (och läsbar) form deludes ut till alla. Mötet beslutade vidare att sätta in 1004.93 på Rosa Pantern-kontot så att totalsumman blev 1010 kronor. Pengarna skulle användas som grundplåt till 10-årsjubileet.
Skiftesgasquen blev en lived tillställning och sponsrades för första gången av sektionen.
Under året har vi haft många kontakter med byggnadsbyrån om vera lokaler. I våras fick vi en del köksutrustning till skänks, medal vi själva köpte in eller ordnade en hel del annan utrustning till lokalerna.
Källarmästeriet anordnade en 'snickerboa' under våren, då en förvånade stor del av sektionen hjälpte till med att installers det nyinköpta samt att städa lokalerna från tak till golv. Som tack bjöds man på lunch och middag. Sällan har väl Idét, styrelserummet, sexförrådet och utrymmena vid VB-facken varit så rena och välordnade. Ett start tack till alla som kom, specially de icke sektionsanslutna flickvänner som hjälpte till och skurade hela korridorväggarna utanför Idét. En snickerboa om året är att rekommendera infer framtiden.
D87:ornas studieresulatat visade sig vara sämre än nigonsin, vilket förvånade oss mycket, eftersom de var de första som fick läsa ensign den nya kursplanen. Donna innebär en lägre studietakt (4.5 år) samt en tidigare profilering mot datateknik.
Vårterminsmötet avlöpte utan några större problem. Emellertid visade sig när vi kom till budgeten att ingen villa tjäna några pengar, medal alla villa göra av mad mer. Sådant gar tyvärr inte ihop.
Chalmers D-linje firade sitt 5-årsjubileum i april. Det var ett ganska småskaligt jubileum med förvånansvärt fi oatal deltagare.
Årets första studiebesök gick till Digital i Malmö. På ett trevligt och opretentiöst sätt presenterade tekniker sitt företags fördelar och nackdelar.
SORC gick av stapeln den 14 maj och blev en publiksuccé, som bevakades hårt av massmedia. Fem månaders arbete var (nästan) slutfört.
Efter SORC uppstod ett slags vakuum, då alla skulle försöka läsa in vad de missat inför majtentorna. Sommarfesten blev en råbarkad tillställning med helstekt gris och utomhusservering. Terminen var till ända.
Under sommaren reddes ekonomin runt SORC upp. Resultatet blev negativt, som väntat: cirka 12 000 kronor back. Men vi gick ju 36 000 plus på jubileet...
Samtidigt fortgick planeringen infer introduktionen och nollningen. Studievägledningen och phöseriet försökte till så stor del som möjligt samarbeta, vilket är att föredra.
Uppropet hölls, som brukligt är, på en fredag. För första gången fick nollorna denna gång gå en prop-mattekurs. Detta upplevdes som någonting positivt för de flesta nyintagna. Orsaken till att man genomförde kursen också för D-are kan finnas i det faktum som tidigare framkommit: D87:ornas studieresultat.
Redan efter uppropet åkte nollor och faddrar ut på den legendariska Skåneresan. I princip alla nollor hade ställt upp, vilket var glädjande. Vädret var vackert och den blyga nollan blev under dagen allt mer försigkommen. De två 'fusknollorna' Bergfors lyfte som vanligt stämmningen med sina okomplicerade uppträdande och tvingade övriga nollor att våga lite mer för att inte försvinna i mängden. Ärtor och punsch blev det traditionsenligt på kvällen. Idét var verkligen fyllt till sista plats.
88:an visade sig vara en ganska bra årgångl med få undantag. När de första studieresultaten kom visade sig vera tanker om 88:orna stämma. Man skrev för första gången på länge bättre än E-arna på analysen.
I samband mad att en annan teknologsektion gjort bort sig i samband med sin introduktionsverksamhet, riktades även ögonen mot oss. Vi fick mottaga en hel del kritik, som så här i efterhand nog av alla anses obefogad. Men det viktiga var att vi kunde genomföra en bra och oinskränkt nollning även under pressen att varit 'bevakade'.
Nollningen skedde i ett vackert lördagsväder och ett mindre vackert söndagsväder. De flesta nolleuppdrag var väl genomförda, men jag måste framhålla årets gyttjebrottning som något av det roligaste jag sett. Att vara regattadomare var för mig en ny upplevelse, och det var glädjande att se D-sektionen göra så bra ifrån sig ännu en gång i regattan.
Under tiden hade eldsjälarna bakom pingisroboten tävlat i det officiella EM:et, som i år hölls i Zürich. Man tog denna gång revansch genom att placera sig på bronsplats, efter jämnt spel med vinnaren. Pressreleaser gick ut till tidningarna och Anders Landis refererade i riksradion.
Nollegasquen blev tyvärr alldeles för stökig. Nollan verkade inte i detta skedet ha förstått att man inte 'förkrudar' innan en fest. Nollerevyn var för lång.
1:a höstterminsmötet hade tyvärr lockat alltför få 88:or, trots att mötet på sätt och vis är avsett för dem. Detta var förvånande, eftersom 88:orna tidigare visat start intresse av att aktivera sig på sektionen.
Valberedningens arbete hade nu börjat och för första gången skedde regelrätta intervjuer med intresserade. Alla fick dessutom möjligheten att föreslå personer genom att fylla i blanketter, som delades ut i VB-facken.
Sångerstridsförberedelserna kom igång men intresset verkade vara något lägre än vanligt.
Öppet hus på LTH hölls i oktober. Sektionen fick (som vanligt) dra ett ganska start lass far att del skulls kunna genomföras. Men det blev ett lyckat arrangemang och man kunde bland annsl beskåda D-sektionens stolthet: pingisroboten GIRL.
Årets kandidater till fullmäktige blev något färre än året inman, men ändå så många att det kändes demokratiskt. Valtexterna angrep olika problem, allt från kårhus till t-sprit.
A-SORC (utläses arbetar-SORC eller after-SORC) hölls i oktober, fem månader efter SORC och lockade cirka sextio personer. Totalt hade åttio personer arbetat under SORC.
Festen utlöste en diskussion om festdisciplinen på sektionen, som gradvis försämrats sedan våren -87. Risken är att de nyintagna tar efter ett uppträdande som ingen egentligen tycker är roligt. Under året har sektionsordföranden fått ta emot en hal del klagomå1 på hur sektionsmedlemmar uppträtt. Det enda positiva med det hela är att vårt festrykte i alla fall inte kan bli sämre.
Datatekniklinjen på KTH firade sitt femårsjubileum i slutet av oktober. Trevligt? Nja.
Byggnadsbyrån fick tillfälle att beskåda hur Idét ter sig under en lunchrast i samband med att Christen bjudit ned dem på lunch en måndag. Det verkar ha givit resultat; man förstod att vi är trångbodda och gav vissa vaga löften.
Sångarstriden blev återigen en halv framgång. Obligatoriet framfördes av kören iförd balettkläder och renderade återigen en delad förstaplats. Tyvärr drog bordsvisan ned oss till en tredjeplats efter den obligatoriska delen. Det fria programmet saknade kanske riktiga toppar, men var samtidigt jämnt och flöt på i ett bra tempo. Slutligen placerades sektionen på en femteplats.
Det 2:a höstterminsmötet blev en lång historia, som trots detta besöktes av hela 73 medlemmar. Tyvärr var stämningen under hela motet ganska dålig helt i onödan. Diskussioner utbröt framför allt i samband med valet av överphösare. Men mötet medförde ändå det goda att man fick gala ut om problemen och kanske insåg, att det inte gangnar sektionen, att inte alla slutar upp bakom den. Det är min uppfattning att problem av dem här typen lösas mycket enklare genom att man tales vid kontinuerligt, istället för att försöka 'klämma åt varandra' på sektionsmöten.
M-sektionen på LTH firade sitt 25-årsjubileum i november. Det var i sann Lundatradition ett mycket välordnat jubileum med många arrangemang. ABB i Västerås besöktes av trettio treor och fyror i samma månad. Vi blev mycket väl mottagna och fann studiebesöket bra upplagt.
Idét fyllde 3 år i december och detta firades mad glögg på lunchen och pub på kvällen. Detta är en trevlig tradition som bör leva vidare år efter år.
För första gången valdes en radioförman på sektionen. Sändningarna starter så fort vi får en tid.
Idét fick ett piano till sist, i det att E-sektionen skänkte sitt gamla till oss. Tack!
Vid årets sista styrelsemöte beslutade man efter förhandlingar med TLTH att starta en fond med egen rad på alla D-ares terminsräkning. Årets fondmedel skull gå till vår pingisrobot. Sätt gärna in pengar, den är vårt ansikte utåt!
Julfesten blev dot vista arrangemanget 1988.
Det blev ett aktivt år i TLTH:s styrelse. Vi hade många viktiga frågor att besluta om på de många styrelsemötena. De flesta beslut följde sektionsstyrelsens uppfattning, men det fanns undantag. Framförallt tänker jag då på beslutet att flytta arbetsmarknadsdagarna till hösten, vilket jag anger vara ett mycket olyckligt beslut, som inte gynnar oss teknologer det minsta. Men framför allt vice-s och ArmU gjorde detta till en prestigefråga, som skulls genomdrivas till varje pris.
Annars diskuterades det mycket i styrelsen: om utbildning, kårhus och om mössor till exempel. Tyvärr diskuterades det lite för mycket i onödan, enligt min åsikt. Terminsräkningen höjdes med en femma. I onödan, kan tyckas.
Om styrelsen hade mycket viktigt att ta ställning till, så var förhållandet det motsatta i fullmäktige (FM). FM fick mest diskutera löjliga mössmotioner och sällan ta några beslut. Och när det togs beslut följde de alltid styrelsens förslag. Närvaron under året avtog också efterhand. Det sista FM var inte beslutsmässigt.
Kårhusprojektet stod i princip still under året. Debatten hade nästan tystnat när en tjänsteman på Byggnadsbyrån förklarade för Christen och mig, att vi skulls bli utkörda ur våra sektionslokaler, ifall vi fick ett kårhus. Sedermera visade sig detta inte vara sant, det var i alla fall vad man sade från högre ort.
Det fanns två D-are på expen under året: Albert Balkay, generalsekreterare, som lyft posten under sitt år genom en bra programverksamhet och god framförhållning samt Magnus Christenson, vice-u fram till sommaren -89, som tagit krafttag för att förbättra vår utbildning.
Året på Akademiska Föreningen har varit lugnt i förhållande till -87. AF har styrts av FRIS, Moderata Studenter och TLTH. Tyvärr har man i princip inte gjort ett smack åt verksamheten i huset, som fortfarande är obefintlig. Här hade några arbetsvilliga teknologer kunnat göra under. Politikerna i Lunds Studentkår tänker kortsiktigare än en daggmask. Vi kunde få mer för de 95 kronor som vi alla betalar till AF. Tyvärr kan man inte göra mycket från sin stol i överstyrelsen.
Fredrik Jungermann
ordförande 1988
| Inspektor/fixare | Lars Philipson prof. |
| Robotfurir | Fredrik Jungermann D85 |
| Robotbyggmäsfare | Anders Landis D84 Ingemar Allkvist D85 |
| Tävlingsledare | Magnus Christenson D85 |
| Ekonomiansvarig | Marie Andersson D86 |
| Robotsexmästare | Stefan Lindgren D86 |
| Företagskontakter | Torbjörn Lindgren D85 |
| Mediaman | Anders Isberg D85 |
| Internationalla kontakter | Charlotte Danielsson D85 |
| Tidningsredaktör | Anders Bjerkén D87 |
När Lars Philipson ställde sig upp under den stökiga efterjubileumsfesten och presenterade D-sektionens nästa stora arrangemang, hade vi som just avslutat sex månaders arbete med jubiléet lätt för att hålla oss från skratt, trots att det som Lars stod och sa var ganska skrattretande. Han föreslog att vi skulls anordna en tävling mellan pingisspelande robotar.
Ingen tog väl egentligen förslaget på allvar, men redan nästa dag 1åg det en bunt papper i VB-facket. Delta var i november -87. I januari -88 träffades den inofficiella 2 oktoberkommittén och tog fram namnförslag på lämpliga funktionärer. Vid samma tid åkte Ingemar Allkvist och Anders Landis till Finland för att student pingisrobotar.
Spionresultatet visades på ett välbesökt robotinformationsmöte, då vi utsåg folk till olika poster. Roligt var att många som normalt inte är sektionsaktiva var intresserade.
Sedan satte arbetet igång på allvar. Det var ont om tid, det visats vi trots att det kändes långt till maj. Till jubiléet hade vi haft mer tid på oss. Sponsorpengar skulls vi vara beroende av, 150 000 skulls räcka.
Kontakter togs med i första hand ASEA Robotics och Stiga. Stiga lovade ställa upp med 15 000 medan ASEA gjorde bort sig genom att erbjuda 15 000 istället för de föreslagna 75 000. No deal.
Under tiden hade vi spikat datumet till lördagen den 14 maj. AF bokades, men var skulle tävlingen hållas? På Olympen, Idrottshallen, AF, skolan? Det blev Stadshallen, som var bäst och mest prisvärd och som dessutom hade ett bra centralt läge i Lund.
Under tiden togs de första kontakterna med europeiska lag, som vi visste fanns. De allra flesta var mycket glada över att få komma och tävla i Sverige. Med tanke på att vi lovade betald resa och uppehälle, så var detta kanske inte så konstigt. I detta läget hade vi fortfarande bara fått in 15 000 kronor. Lars tog kontakt med SattControl i Malmö, som ganska omgående insåg möjligheterna och erbjöd 75 000.
Roborten började bli färdig - i huvudena på konstruktörerna. I mars började man bygga på allvar - tävlingen skulls gå i maj.
Alla utskick till inbjudna och anmodade trycktes och sändes ut. Den avslutande banketten skulle bli något extra: för 170 kronor skulls man få en 500-kronorsfest.
SORC-tidningen började la form - historia, reportage och en och annan knappdocka.
Under tiden förbereddes kontakterna med tidningar, radio och TV. SORC fick ingå i Nordiska Rådets teknologiår.
Lars tog kontakt med IBM, som ställde upp med 50 000, samtidigt som Linjenämnden gav 10 000. Målet var nått!
Festen började nu ta form i Stygges huvud. Fast det visade sig svårt att få tag på artister. Robert Broberg ringde och sa att han tyvärr inte kunde komma, han skulls representera Sverige i Montreux eller nå't sån't...
Robotics stomme blev klar - en smäcker konstruktion i plast och aluminium. Och video-sensorn fungerade!
Så kröp arbetet på. Hotellombokningar, hyra av blommor och videobevakning, beställning av rosa tårtor, utställningsfotografering, t-shirtstryck och pressreleaser.
Dagen var inne. Presskonferenser, föredrag, utställningar, förevisningar, café, klippbord och ping-pong-spelande robotar på Stortorget, videofilmer från Schweiz och USA och äkta dramatik då man försökte få vår robot GIRL att fungera i korridoren tio minuter inman match.
Matcherna var kanske inte direkt rafflande, men blev bättre och bättre efterhand. 1500 människor sag på. Det var överfullt i Stadshallen hela duga. Succé var ordet.
Banketten blev inte sämre. God meny och förstklassig underhållning av bland annsl säckpipeblåsare och en Lundaspex-ensemble i högform. Efteråt sa VD-frun med förvånad röst: "Det här var ju riktigt roligt!". Och då var det det.
Hela arrangemanget fungerade perfekt, och när jag använder det ordet menar jag det. Den enorma stresskänsla som man gick och vintade på skulls infanta sig, infann sig aldrig (tack och lov). Orsakerna till detta var att vi lärt oss läxan från jubiléet: denna gången var vi både fler och bättre!
Tack alla!
Fredrik Jungermann
robotfurir SORC -88
1988 års styrelse har fungerat så bra som man kan önska. Under året har vi haft fjorton formella styrelsemöten. Närvaron har varit i del närmaste hundraprocentig, även bland revisorerna, vilket är mycket glädjande.
Styrelsen har fungerat som en enhet med sju stycken medlemmar, som inuresserat sig för alla frågor, även sådana 'utanför deras bord'. Det är så en styrelse skull fungera. Alla skull vara fullständigt insatta i allt som händer på sektionen. Detta borde vara självklart eftersom alla styrelsemedlemmarna har rösträtt i alla frågor.
Tyvärr har det inte alltid varit så. Detta var en av sakerna som vi vid årets början bestämde oss att ändra på. Man skull kunna prata med vem som helst av styrelsemedlemmarna och lita på honom/henne. Fler problem som funnits var att närvaron varit för 1åg och att man aldrig haft tid till att diskutera viktiga frågor.
I ett slag löste 1988 års styrelse problemen genom att ha många möten. Vissa möten hade, det skull erkännas, en mycket tunn föredragningslista, men detta gav oss ofta tid till att diskutera sådant som utbildningen, företagskontakter, lokalfrågan, kårhus, arbetsmarknadsdagar och festdisciplin för att ta några exempel.
Efter ungefär vartannat styrelsemöte åt vi gemensam middag hemma hos någon i styrelsen eller hos revisorerna. Det var alltid mycket trevligt, men det var bra också på andra sätt. Dels missade man helst inte ett styrelsemöte (fast man hade nog kommit ändå), dels gav man varandra tid till att lära känna varandra ordentligt. Det krävs nämligen att man är goda vänner för att jobba ihop i ett helt år. Dessutom diskuterade vi vidare under middagarna.
Att vi lade hälften av mötena hemma hos styrelsemedlemmarna är naturligtvis förkastligt, eftersom det blir svårare för resten av sektionen att deltaga, men till mitt försvar får jag påpeka att de viktigaste mötena hölls i styrelserummet. Jag skulle vilja rekommendera nästa års styrelse att göra något liknande.
Protokollen har under 1988 med mycket få undantag kommit upp samma vecka som mötet hållts. Detta är en förutsättning för att man ska kunna hålla sig ā jour med styrelsens arbete.
Jag vill på detta site tacka 1988 års helt underbara styrelse för ett mycket trevligt och väl genomfört styrelseår!
Fredrik Jungermann
ordförande 1988
I början på våren hade vi högtflygande planer på att införa ett datoriserat kursutvärderingssystem. Ett sådant skulle redan finnas färdigutvecklat som projektarbete året inman. Tyvärr visade sig programmet ej fungera. Kanske kunde ett nytt sådant läggas ut som projekt VT-89, eventuallt integrerat med det nya (unix-) kursanmälningssystemet. Kan vara bra att ha om det skulls visa sig att läsperiodskonferenserna ej fungerar.
I UU avhandlades bl a följande frågor.
För övrigt kunde vi, precis som tidigare, konstatera att enkätutvärderingssystemet ej fungerade.
HT-88 började med att Tobias Rydén avgick som vice ordförande och ersattes av Håkan Nielson. Vi beslöt (äntligen) att skrota det gamla enkätsystemet och ersätta det med läsperiodskonferenser i åk 1 och 2. Vi planerar även att införa det i åk 3 från 89, men för fyrorna sker utvärderingen mer informellt, genom en kontinuerlig dialog med de kursansvariga. Läsperiodskonferenserna utföll tillfredställande för åk 1 och 2.
D-sektionen har även fått fler IS-representantsplateser varav fem tyvärr fortfarande är vakanta: Elmät(o), TTT(o), TTT(s), TTS(s), TillEln(s). Dessa bör så snart som möjligt tillsättas.
Månadsskiftet oktober/november avgick jag (Ingemar Allkvist) som ordförande och ersattes av mig (Håkan Nielson). Christofer Lundin valdes till suppleant i linjenämnd DEF.
Magnus Christenson har, inom ramarna för SRD, börjat arbeta för att en kurs i neuronät skull införas så snabbt som möjligt. Ett mote med intresserade institutioner och representanter för SRD hölls i början av december, och det visade sig att en kurs nog kan hållas läsåret 89/90, med Regler som kursansvarig.
I UU diskuterades:
Vi avslutar med att önska Toffe och medarbetare lycka till med det kommande årets tunga arbete i studierådet.
Ingemar Allkvist
SRD-ordförande
Håkan Nielson
vice SRD-ordförande
Så var det dags att summera det gångna årets många skojiga men även mindre tilltalande händelser. Låt mig först få säga att det har varit ett stort privilegium att få jobba i sektionens styrelse. Jag vill tacka alla styrelseledamöter för ett gott samarbete och trevliga middagar.
Nu över till vad jag egentligen ska berätta om. Sexmästeriarbetet började faktiskt redan tidigt på hösten 87 då jag i egenskap av valberedningsmedlem och förvisso också blivande sexmästare, jobbade hårt med att hitta bra medlemmar till det nya sexmästeriet. Med benäget bistånd av Katarina Pamp, blivande sexmästarinna, lyckades jag få fram ett, som det senare skulle visa sig, väldigt bra sexmästeri där personkemin stämde perfekt. Utan några större bekymmer blev det nya sexmästeriet valt på sektionens andre höstterminsmöte. Vi började genast att arbeta hårt och intensivt. Redan på julphesten 87 blev den nye köksmästaren inkörd i arbetet. När Abbe sedan hade lämnat över till mig påbörjades planeringen av skiftesgasquen och framför allt DIMMA.
Vår första phest avlöpte utan några större besvär bortsett från att en överväldigande majoritet av phestdeltagarna blev så påverkade av berusningsmedel att de uppvisade tydliga problem med att kvarhålla den utsökta fiskgratängen i kroppen dit den hade förpassats tidigare under kvällen. Eller som Jacky uttryckte saken: "Fiskgratängen blev mer uppkastad än uppskattad."
DIMMA fem degar senare avlöpte inte lika lätt. Vi hade under hela förarbetet kämpat i ganska rejäl motvind. Det var det ena efter det andra som strulade. Emellertid avlöpte det hela lyckligt till slut och den avslutande phesten på Lophtet blev en dundersuccé, även om vissa smärre incidenter förekom. Under sittningen korades segrarna i DIMMA88: Sonny, Lenny, Glenn Team, med Ulf Lindgren i spetsen. Under phestdagen fick vi lära oss att det där med tiopotenser minsann inte är så lätt då Danne tillagade tio gånger så mycket gravlaxsås som vi egentligen behövde till förrätten. Erik fick lära sig att det är farligt att vara prisutdelare om priset är en låda gräddbullar. Det kan bli väldigt kladdigt.
Vårt sista åtagande var snickerboa i april då vi fixade käk till alla de duktiga lokalvårdarna på sektionen. Det man minns bäst från den dagen är Marie A:s våldsamma skrattattacker som nästan fick Edekvatas väggar att rämna. Det är kul med städning.
Planeringen infer SORC var nu i full gång. Som sexmästare sat¨t jag med i SORCkommittén där alla övriga ansvariga íngick. Det var ett mycket inspirerande arbete, även om del inte alltid var roligt med komittéarbetet. Jag hade ganska gott om pengar att röra mig med till phesten tyckte jag men det visade sig senate att så inte alls hade varit fallet. Phesten gick med ungefär 10 000 kr i förlust. I vilket fall som helst vill jag dock säga att SORC-banketten var den i särklass roligaste phesten för sexmästeriet under året som gick. Den gav oss en mängd nyttiga erfarenheter. Bl.a lärde vi oss att man ska i möjligaste mån undvika att supa sig drängfull kvällen innan man ska order en stor phest. Dessutom fick vi veta att dansare som underhållning på en bankett är ingenting att ha. Däremot är säckpipeblåsare en riktig hit. De stora frågorna under SORC handlade faktiskt inte om robotar eller pingis utan om skor. Var Dannes skor verkligen försvunna under fredagskvällen och vart tog Fredrik Ljungbecks skor vägen på banketten?
När SORC var över och alla andre började tentaläsa, satte vi igång planeringen inför nästa phest, som egentligen var två. Av någon outgrundlig anledning hade vi bestämt oss för att genomföra en examensphest och en sommarphest samtidigt, Katarina blev ansvarig för examensphesten och skötte den med bravur trots att hon gick på kryckor. Det gjorde också sommarphesten som jag var ansvarig för. Allt var Extant kaos. Pga vädret tog det lång tid att bestämma om festen skulls vara inom- eller utomhus. Det gick åt betydligt mer ved till att helsteka en gris än vad jag hade beräknat. Jag behövde pengar från skattmästaren så att jag kunde köpa sprit, men trots att hon efterlystes på radio AF kunde jag inte få tag på henne. TLTHs sexmästeri ställde upp och räddade situationen. När festen började blev deltagarna uppdelade i fem lag och fick lite olika uppgifter som dom skulle genomföras, bl a skriva ett skojigt gyckel. Tyvärr glömde jag att tidsbegränsa dessa aktiviteter, vilket fick som följd att två av lagen försvann och var borta i två timmar. När gycklen sedan framfördes fick vi se ett välskrivet och roligt gyckel av Magnus C och Fredrik J:s lag, ett mycket skojigt gyckel av Yffes och Jockey lag, men framför allt ett strålande gyckel av Abbe och Ingemar som hittade på texter till sin sång efter hand som den framfördes. Abbe och Ingemar vann första priset: huvudet på den helstekta grisen.
Med hösten kom nollningen och sexmästeriet blev inblandat på en hel del sätt. Den första helgen fixade vi mat till nollorna under uppropsdagen, på lördagskvällen ordnade vi ärtor och punsch och på söndagförmiddagen sillfrukost inman brännbollen. Ärtor och punchen höll på att bli mycket misslyckad, då vi under förberedelsearbetet lyckades slå sönder fem flaskor sprit. Än en gång ryckte Jonas in och räddade oss.
Nästa arrangemang var Hugodansen som D- och Kphös ordnade tillsammans. Vi hjälpte till mad att duka, fixa käk och städa. Hugodansen var en mycket trevlig phest, där överphösaren blev väldigt borttrollad. Om det var av spriten eller av Trine är svårt att säga.
Så var del dags för nollegasque. Det blev en stökig och jobbig sittning, till stor del beroende på lokalen; matteannexets foajé. Efter sittningen drog de 180 gästerna iväg till Lophtet, där Christian för kvällen var utsedd till chef. Där flöt allting på bra och folkölet rann i strida strömmar.
Nästa phest var A-SORC för alla som hade hjälpt till med SORC. Där hände en hel del. Bl.a. eldades det på ett av borden, de blivande sexmästarna var fullast på phesten och allmänt störiga och Abbe bespottade sin DTX-väst och gick över till Bette Mori'.
Min sista phest var julphesten där vi hade drygt 60 gäster. Danne ordnade ett julbord som inte gick av för hacker. Det var en ganska lugn phest där de störiga gästerna utgjordes av några 88:or som villa visa vad de hade lärt sig under terminals gång, en del 87:or som fortfarande inte har lärt sig hur man uppför sig på en phest och så naturligtvis Claes-Henrik "Socker-Classe" Resell D83 som sin vana trogen kastade sockerbitar på de övriga gästerna. Även den blivande ordföranden Christen Månsson gjorde sig impopulär då han beslöt sig för att prove den av Fredrik omhändertagna brandsprutan, i Idét.
Jag vill nu passe på att tacka alla som har hjälpt mig under året:
Fredrik för hans hjälp infer SORC-banketten och För ett gott samarbete i övrigt.
Anders Bjerkén som inte bara skött sin sångförmannasyssla med bravur, utan också gjort sånghäften till alla phester. Toffe som med sin AJA aldrig har tvekat att ställa upp när jag bett honom. Jonas som i egenskap av TLTH:s sexmästare kommit med råd och fungerat som systembolag. Abbe har varit sexkonsult och blev ordentligt utnyttjad av mig, framför allt i början av året. Tack för alla råd och tips, Abbe. Jacky för ett gott samarbete mellan pub's och sexmästeriet.
Naturligtvis vill jag också tackt mitt fantastiska sexmästeri som varit mycket bättre än vad jag någonsin vågade hoppas. Tack till:
Med hopp om att resten av sexmästeriet inte tar illa upp vill jag rikta ett extra start speciallt tack till Danne, utan vars hjälp det här aldrig hade gått att genomföra. Det bästa en ny sexmästare kan önska sig är en bra köksmästare. Jag hade turin att få den bäste. Tack Danne, du har varit och är ovärderlig.
Stefan Lindgren, mera känd som Stygge
sexmästare 1988
Jag tog över efter Magnus Christenson som industrikontaktman i september 1988 eftersom han bestämt sig för att börja arbeta heltid på kåren.
Eftersom det under vårterminen hade beslutats att arbetsmarknadsdagarna skulle flyttas från vårterminen till höstterminen hade ARMU, arbetsmarknadsutskottet vid TLTH där industrikontaktmannen sitter med, bestämt sig för att ordna en massa arrangemang för att kompensera för glappet mellan våren och hösten nästa år. Terminen började med en företagsafton där Cap Gemini, ett datakonsultföretag, presenterade sig själva. Jag stod för sittningen i Idét efter föredragningen.
En nyhet för året var skogsindustridagarna där Sveriges skogsindustrier kom och presenterade sig själva. De har tidigare kommit lite i skymundan vid de verkliga arbetsmarknadsdagarna. De stod för arrangemanget och vi för intresset. En lyckad tillställning som avslutades med gåsmiddag på Lophtet.
Terminen avslutades med att sektionen åkte på studiebesök hos ABB i Västerås. Vi var 30 stycken från D-sektionen som åkte upp och besöket var mycket uppskattat. Besöket som genomfördes i ett raskt tempo innehöll blandannat godbitar som paneldebatt, rundtur i Västerås och stor supé på kvällen där stämningen var god.
Jag vill även passe på att tacka för mig och tacka alla som har hjälpt mig under den gångna terminen. Det har varit ett roligt och stimulerande att få jobba som industrikontaktman och att få sitta i sektionsstyrelsen. Dessutom vill jag önska min efterträdare lycka till med industrikontakterna 1989.
Anders Isberg
industrikontaktman 1988
Vi började året med en välsmakande budget i vår fiske. Visserligen skulls ett piano köpas in, men det skulls nog bli över pengar till andra trevliga utsmyckningar av vårt kära café. för att trots detta dra ned kostnader för förbättringar tågade undertecknad tillsammans med Fredrik-Fredrik och Christen M ned till byggnadsbyrån för att försöka Få dem till att bidraga med en del grejer. Delta resulterade bl a i "nytt" möblemang i styrelserummet samt att nya hängare sattes upp utanför Idét.
Som en vårlig höjdpunkt anordnades en Snickerboa för att fräscha upp caféet. De som kom hjälptes åt med att städa, putsa, diska, skura väggar, sätta upp filmduk, fixa tidningshylla för att bara ta några exempel. Som tack för detta bjöd KM på bode lunch och middag vilket blev klart uppskattat.
Efter en lång het sommar samlades så D-sektionen igen frampå höstkanten. De blommor som CM vårdat så ömt över sommaren fick tydligen en glädjechock när de kom tillbaka, två stycken hämtade sig aldrig...
Det togs nu beslut om att köpa in en ny microvågsugn eftersom den förra stals under jullovet 87-88. Katti raggade friskt efter det förmånligaste erbjudandet och fann snart det rätta. Denna ugn har i skrivande stund ej ännu satts upp p g a låsningssvårigheter, men kan fullt utnyttjas under raster och luncher då cafénissarna är där.
Jag kan även nämna att jag har försökt hitta sponsor till en ny televisionsapparat i Idét, men inte lyckats.
Vi börjar bli trångbodda i Idét och Christer M har flitigt undersökt möjligheterna för att erhålla nya lokaler, men det går ännu så länge inte att skönja några större ljusningar. Dock skulle sektionen nu erhålla en egen nyckel till städskrubben!
Till sist vill jag tacka alla som hjälpt till under det gångna året, samt önska nya KM lycka till med 1989.
Ulf Lundberg
källarmästare 1988
I begynnelsen när cafét skulle köpa varor från (Dagab och Ica) grossisterna 1ånade man kort. Det var inte bra, så cafét skaffade egna kort. Dessa kort har även fått användning inom övriga delar av sektionen.
Nästa fråga var hur Cafét skulls hantera sina pengar. Först använde vi mästarens personkonto. Vår önskan var att skaffa ett konto bara för Idét, men ansökningshandlingarna försvann strax efter vi lämnat de till vår styrelse (krångel, byråkrati och elände). Lösningen blev att mästaren öppnade ett konto speciellt för Idét.
"Vår" mikrovågsugn blev tyvärr stulen under påskuppehållet. Är det inte dödsstraff på att stjäla från fattiga teknologer?
Efter SORC-tävlingarna blev det tårta över. Den var mycket populär när vi bjöd cafégästerna på den.
Styrelsen ordnade fram en ny mikrovågsugn. Hopper vi får behålla den.
Vi ordnade först en "varmvattenberedare". Till den serverade vi varm soppa etc. Direfter lyckades vi trolla fram en cacao-maskin som ger ifrån sig vispad och varm choklad (mycket god). När vi ordnat längre vattenslangar ställer vi fram maskinen på disken så att ännu fler skulle ha chansen att tycka att chokladen är fantastisk god.
Vår nationalfärg är rosa. Rosa är också färgen på muggarna vi köper.
En kaffekokare brann upp. Visserligen är Cafét känt för sitt lagom starka kaffe, men det var inte så starkt så det kunde få maskinen att brinna (tror vi). Framtiden får se om den repareras eller om vi skaffar en ny (bättre begagnad, en ny kostar för mycket).
Pga prishöjningar på bl a godis och Frasettikakor fick vi höja våra priser lite grann. Svinnet, dvs saker som försvinner och vi inte får betalt för, har legat omkring 13-16%. Av dessa gör 6% inte att göra mycket åt. Detta svinn består av ex platta negerbullar, krossade gräddbullar, utspillt kaffe och andre varor med leveransskador. Övriga 10% borde inte finnas här. Det är sånt svinn som t ex att ta 5 stycken 25-öres kilos och betala för 4, lägga 1:30 far en kopp kaffe eller ta dubbla eller tredubbla muggar. Varje mugg kostar runt 30 öre. Det kanske blir bättre i fortsättningen.
Vi försummade att ordna dagens frukt under en längre tid, men det ordnade sig till sist.
Peter Andersson
cafémästare 1988
Pubåret började med två intensive pubar i samband med Dimma 88. En nyhet för året var de varma mackorna, som verkligen kom att uppskattas av pubens gäster. En annan nästan ny anordning (nolleuppdrag 87) är D-liver, som under året fått flera långväga gäster att häpna och sedan uttala sig i positiva ordalag om hur fiffiga man är på D i Lund. Efter Dimma var det dags för ET-slask i LP 3. På den puben var det urpremiär för Ø-philmen 88. Man får nog säga att publikens reaktion var något blandad...
Under det gångna året har ju D-sektionen haft ett jättearrangemang; nämligen SORC-tävlingen. Även puben fick sin beskärda del av detta, och vi ordnade en Robotpub i samband med festligheterna. Inman sommarlovet började hann vi dessutom med en ET-pub till. Denna blev visserligen inte så stor, mest beroende på att den mycket trevliga sommarphesten, som SexM anordnade, blev lite försenad.
Sedan kom sommaren. Och medan vi alla 1åg och stekte oss på någon solig strand, tornade mörka moln upp sig vid horisonten. Det bestämdes nämligen att skatten på alkohol skulls höjas. Så när vi kom tillbaka var all öl dyrare i inköp. Detta tillsammans med kravet på puben att gå med vinst fick till följd att ölpriserna fick höjas med två kronor. Ett faktum som jag bara kan beklaga.
Nolleperioden är av tradition den bästa tiden på året för pubverksamhet. Så var det även i år. Vi öppnade lite mjukt med en uppvärmningspub på onsdagen innan uppropet. Därefter avlöste pubar och fester varandra ända tills nollegasquen. Från början av terminen t o m nollegasquen gick det ungefär 120 backer öl! Efter nollningen var det lunge fram till tentaperioden. Vi skulle som vanligt ha ET-pub på lärdagen efter tentorna. Lördagen innan ringde en desperat A:are mig och undrade ifall all D-sektionen kunde rädda A:arnas fest på AF. De hade nämligen glömt köpa öl! Naturligtvis kunde vi det. I utbyte mot vår öl fick vi tillbaka Falcons öl, därav kom det sig att vi hade ett rätt så brett sortiment i puben ett tag. (Detta var för övrigt inte första gången D-sektionen ställt upp med öl då det krisat till sig för andra sektioner. Redan i januari hände samma sak, fast då var det K-sektionen som drabbades. Deras öl tog slut då de anordnade ET-slask på Lophtet.) Nåväl, vi hann få öl tillbaks innan ET-puben, som förövrigt anordnades i samband med A-SORC-phesten. Jag vill passa på att tacka Magnus Herner för att han tog på sig att fixa denna pub.
Min sista pub (på insidan av disken) blev Idéts Födelsedagspub. Denna var tyvärr inte allt för välbesökt, delvis beronde på en sen utlysning, delvis på de närliggande tentorna. Man kan generallt konstatera att pubarna som anordnas mitt i terminerna är mindre frekventerade än ET-pubarna. Nu lämnar jag över puben till nästa års pubmästeri, och jag vill önska dem lycka till med den fortsatta verksamheten. Dessutom vill jag tacka alla dem som ställt upp och jobbat i puben under det gågna året.
Joakim Persson
pubmästare 1988
Året började med att jag, Bruce alltså, tog över chefsredaktörsposten efter Ingerun och gick ut med "stora ord" om sponsring och dyl. Tyvärr blev det nu inte någon sådan p.g.a. diverse saker. Bland annat var all uppmärksamhet riktad mot den stora händelsen "SORC" och de personer som hade hand om detta behövde pengarna bättre än VD. Nåja i alla fall... tidningen behövde inte lida för det, för hade det blivit någon reklam hade jag, Bruce alltså, fått "fylla ut" VD med en massa saker som ingen hade tyckt var bra. Varför då? undrar vän av ordning. Jo, därför att som det nu blev, med dubbel-nummer, hade jag, Bruce alltså, tvingats ha med med fyra (4)! sidor till. Annonserna hade kanske tagit upp en till en om halv sida (1 - 1 1/2) men då hade det blivit sidor över. Nog talat, eller skrivit, om det över till innehållet, med kommentarer.
Nytt för i år, 1988, var att Lars Philipson hade fått en egen spalt, Vad inspektorn har i kikaren", där han fick möjlighet att ta upp vad som försigår "ovanför våra huvuden" och "inure hans" t.ex. DX-ing, himla rolig (!?!) och intressant.
Vidare infördes styrelsens egen lilla spalt "Ingerun informerar," vilken nog bör byta namn nu om den skull finns kvar, för vi är nog inte så intresserde av att veta vad Ingerun har för sig längre, eller ??, där styrelsen förtäljde oss vad de sysslade med, bra och informerande spalt för den vetgirige.
Nytt för året var också "Fråga Fredrik", i vilken Fredrik svarade på både seriösa och mindre seriösa frågor från diverse teknologer, roligt värre.
Det fanns också långa och ibland väldigt välskrivna reseberättelser från D-teknologers otaliga resor utanför LTH's gränser. De flesta innehöll div. konstiga namn och ord som jag alltid stavade fel till, roliga ibland fast för det mesta alldeles för långa far att man skulle orka läsa hela.
Information från de olika "mästerierna" på sektionen hade hög prioritet men jag, Bruce alltså, tyckte att de ansvariga inom "mästerierna" utnyttjade denna möjligheter till "annonsering" alldeles för lite. De skall inte skylla på mig i alla fall, för jag frågade de flesta inför varje nummer om de hade något, men det hade de för det mesta, inte, kunde alltså varit bättre.
Sist men inte minst har vi klotterplanket. Tack vare Stygge och även Fredrik, kunde klotterplanket leva vidare under "sin flykt undan rättvisan". Kanske var det snudd på personförföljelse ibland, ni vet vem jag menar, men personen klagade inte. Endast ett klagomål kom in, det var en person som hade svårt att förklara något som stått i klotterplanket för sin nära vän av motsatta könet, ny succé!
Det fanns mycket mer jag kunde tagit upp men det hade nog blivit lite långt då. Men jag vill ändå passa på att tacka alla som lämnade bidrag och ideér till VD, Tack så himla mycket! Avslutningsvis vill jag bara säga att, redan nu inman första numret av VD anno 89 kommit ut, "Det var bättre förr".
Anders Bruce
VD-redaktör 1988
Det finns inte mycket att ta upp om arkivets verksamhet under 1988. Det lilla som finns kan kort och gott sammanfattas så här:
Björn Yndén
arkivator
Programverksamheten på D-sektionen 1988 påbörjades för min del redan hösten 1987 med planeringen för Trulsiaden -88, årets store evenemang inom programverksamheten. Eftersom detta var ett helt nytt arrangemang var Trulsiadkommittén, med representanter från samtliga sektioner utom Drift, till stora delar ute på helt obruten mark även om arrangemanget till viss del var tänkt som en sorts comeback för TLTH:s olympiska spel som hölls någon gong i tidernas begynnelse på LTH. Planeringen varade hela hösten och vintern och hölls sedan 18-20 februari -88. Trots att arbetet gått trögt i början fick vi ihop 11 lag där 9 kom från andra tekniska högskolor. Tilläggas bör också att D-sektionen ensan drog ihop 5 av lagen utifrån och dessutom stod för ett av de lokala. Programmet avverkades med philmaphton, ölresa, bierstube på Lophtet med Alte Kamereren, nattorientering, tävlingar såsom ölhäfv och kast med liten Arne Persson och det hela avslutades på lördagskvällen med en stor phest med prisutdelning. Trots probem med ekonomi och med ljumt intresse från TLTH:s sida fick vi del att fungera. Efter detta pionjärarbete finns det goda själ att tro att Trulsiaden kan bli ett start återkommande evenemang.
Programutskottets verksamhet är bunden främst till Trulsiaden. övriga aktiviteter blev bundna till sektionens stora arrangemang såsom DIMMA januari -88, SORC maj -88 och nollningen i september -88. Tack vare att D-sektionen är en så pass aktiv sektion är det svårt att klämma in fler aktiviteter än det nu finns, folk hinner helt enkelt inte med, eller så är intresset för dåligt.
Som CPU har jag följaktligen lags ner en hel del arbete i dessa aktiviteter även om de var för sig kanske inte kan underordnas mitt område. Sålunda figurerade jag som tidningsskribent och fotograf under SORC och nollningen och under sommaren och hasten även som planeringsmedarbetare och rådgivare till ÖPH och phöseriet. Sammanfattningsvis ett aktivt och väldigt roligt år på LTH:s mest aktiva sektion.
Svante Balkhag
chef programutskottet 87-88
Som sekreterare på D-sektionen 1988 har jag skrivit spalten "Ingerun Informerar" i VD samt en massa protokoll. Dessutom har jag bjudit på middag en gång.
Det har varit hemskt trevligt hela tiden.
Ingerun Syrén
sekreterare 1988
Jämfört mad föregånde år införde vi i årets valberedning två nyheter. Dels delade vi, ett par månader före sektionsmötet, ut förslagslappar där alla sektionsmedlemmar kunde fylla i de personer de villa se som funktionärer nästa år. Dels intervjuade vi alla nominerade för att se att de villa ha de poster vi föreslog dem till. För att kunna placera in många 88:or i valberedningen hade vi särskilda 88:a intervjutider där vi pratade med folk vad de var intresserade av. Ett förslag till nästa års valberedning är att göra liknande far alla gamma också.
För övrigt gjorde vi det vanliga för valberedningar dvs. föreslog de personer vi ansåg mast intresserade samt bäst skickade till poster. Dessutom blev vi naturligtvis utskällda lite då och då.
Ingerun Syrén D85
Ulf Lundberg D86
Anders Maim D87
Dag Goldberg D88
|
2001-08-10 kl 16.12 | ![[hemsidan]](/ikoner/hem.gif){kind=small} |
arkivarie@dsek.lth.se | |